Mjukisdjur är inte vilka leksaker som helst. Ett gosedjur uppfyller djupare behov hos ett barn. För barnet representerar mjukisdjuret framför allt den trygghetsgivande föräldern.
Barn upplever gosedjur och snuttefiltar som länkar mellan den trygga föräldern och den omgivande, obekanta världen. Samma känslor som barnet förknippar med föräldern associerar det också med gosedjuret.
Gosedjur - mjuk trygghet i en hård värld
Psykologer kallar den här typen av mjukisdjur för övergångsobjekt och det är precis så många barn också själva beskriver sin relation till sitt mjukisdjur. Det blir som en bästa vän eller ett syskon, en tröst när man är ledsen och en trygghet om man måste sova ensam. Inte konstigt att många gosedjur får alldeles egna, unika namn.
Ett gosedjur
Relationen mellan ett barn och ett gosedjur är väldigt speciellt. Gosedjuret blir i många fall som en familjemedlem och nästintill levande. Så här beskriver Linda, som idag är vuxen, sitt eget gosedjur som hon burit med sig sedan barndomen och som fick flytta med henne hemifrån:
"Jag skulle aldrig låta något hända Herr Morot. Jag vet att han förstår mig. Ibland känns det som att han är besviken på mig när jag lämnar honom helt ensam i min säng en hel dag. Visas något obehagligt på TV vänder jag bort honom så att han inte ser. Annars kan han ju få mardrömmar."
Det egna gosedjuret får oftast också en alldeles egen doft. Många barn vägrar låta tvätta sina gosedjur eftersom de efter tvätten luktar "främmande". Doften bidrar till tryggheten.
Linda berättar att hennes mamma alltid passat på och lagat, fyllt upp och tvättat Herr Morot de dagar då hon inte har varit hemma. Hon hoppas att mamma har tvättat honom för hand eftersom tanken på att se Herr Morot drunkna i tvättmaskinen är mycket obehaglig.
Jodå. Linda vet mycket väl att Herr Morot inte är levande på riktigt men tanken på att han ändå "finns" känns bra. Det finns forskning som tyder på att även vuxna kan ha nytta av gosedjur. De kan verka lugnande vid ångest. Det är oftast om natten som man ligger vaken och kan känna oro och obehag. Genom att krama om ett gosedjur kan man minska sin egen oro. På så sätt blir det som om man delar sina känslor med någon annan och stressnivåerna sjunker.
Mjukisdjur ger barn trygghet och kan även användas för att träna upp känslor och öka empatiförmågan. På många förskolor får mjukisdjuren vara med barnen hela dagen och inte bara när de sover middag. Att leka utvecklar barnens kognitiva kunskaper. Det hjälper dem att tänka, upptäcka, planera, lösa problem, minnas, ta beslut och fokusera. Inlärning och språkutveckling stöds också genom lek. På så sätt kan ett mjukisdjur agera lärare.
Barn har oftast fler nallar, kaniner, dockor och snuttefiltar än vad de behöver. De flesta av dem förblir opersonliga och hamnar till slut uppe på vinden eller säljs vidare till bättre behövande. Men de mjukisdjur som barnet skapar ett band till är ovärderliga.
Vad som gör ett gosedjur speciellt för barnet är inte alltid lätt att veta. Ibland duger dock inte vilken nalle som helst. Det finns otaliga olika gestalter i barnserier och animerade filmer. Någon av dessa kan väcka drömmen om en alldeles egen "arg fågel". Idag finns det en uppsjö av kringprodukter, merchandise, som tillgodoser dessa specifika behov.
Kanske ser barnet sig själv i rollen som hjälte och kanske är det exakt det hen måste få känna just där och då? När livet runtomkring känns ovisst och oberäkneligt kan den lilla självkänslan boostas med hjälp av en gosedjurshjälte. Någon att se upp till, någon att dela sina känslor med. Kanske till och med någon som beskyddar, likt en amulett. Genom merchandise hittar man ofta någon att identifiera sig med. Någon som man känner igen sig i.
Mjukisdjuret kan också bli barnets egen bebis, någon som hen själv beskyddar och tar hand om. Ömhet och närhet är essentiella behov hos människan. Finns inte den trygga famnen tillgänglig för barnet vid alla tillfällen kan det lära sig att lugna sig själv genom att vårda sitt gosedjur.
Ett mjukisdjur kan också användas för att prata om känslor hemma. Det kan bli som en tolk, den som berättar hur mamma och pappa känner sig, hur syskonen mår och hur barnet själv upplever sina känslor. Det kan bidra till ökad förståelse och medkänsla familjemedlemmar emellan.
Som förälder vill man sitt barns bästa. Man vill att det ska må bra och lyckas i livet. Ibland är det dock bra att stanna till och ställa sig själv frågan: vad är det för värderingar jag egentligen lär ut till mina barn? Vilka känslor tillåter jag mina barn att känna? Är det okej att vara ledsen och behövande eller måste man alltid vara glad, stark och duktig? Tillåter jag mig själv att känna alla känslor eller finns det någonting som jag trycker undan? De känslor som föräldrar inte visar fram brukar kännas ändå. De finns i atmosfären, i kroppspråket, blicken, i uppgivna suckar och röstläget. Det går att lura sig själv men det går inte att lura ett barn när det kommer till autentiska känslor.
Förmedlar du öppenhet gentemot ditt barn har du ingen orsak att dölja dina egna känslor heller, oavsett om du är besviken eller ledsen. Det måste väl vara okej att visa sina känslor så länge man tar ansvar för dem? Ett barn behöver absolut inte veta eller förstå orsaken till allt ont i världen. Ofta räcker det med att mamma är uppriktig och säger högt att "just nu är mamma ledsen". Att få en muntlig bekräftelse på att det man som barn ser och hör ger barnet trygghet. Man har tolkat sin omgivning rätt. Det man upplever och det som sägs är i harmoni.
Barn själva har inte alltid förmågan att sätta ord på sina innersta behov. "Vill ha" kan helt enkelt vara ett uttryck för barnets uppriktiga och verkliga behov. Ett gosedjur kan uppfylla ett verkligt behov som barnet inte förmår uttrycka på något annat sätt. En mjuk trygghet i en hård värld.
Se alla våra merchandise
Leveranstid: ca 4-10 arbetsdagar
Produkten har blivit tillagd i varukorgen
